Permafrost

Våren närmar sig, nu börjar isen snart ruttna och en härlig sommar står för dörren.

Det har passerat många toppar av isberg under hösten och vintern. Allt från hemliga uppgifter som hamnat i orätta händer, till beteenden på sociala medier som blir till alternativa fakta.

Det briserar som aldrig förr vågar jag påstå. Det är slående från gång till annan hur förvånade vi blir när det händer.
I nästa andetag säger vi förståosspåare att det bara är toppen av ett isberg.

Tänk så mycket information som vandrat igenom Google Translate i tron att ingen tar del av informationen. Tänk så mycket information som lagrats i allehanda tjänster som av någon underlig anledning är gratis, allt från coola lösenordsappar till häftiga underskriftstjänster.

För att inte tala om all information som läcker ur mobilen redan från när du tar upp den ur kartongen.
Vi lever idag i ett samhälle med ett enormt informationsläckage.

Det är så omfattande att förmodligen ingen har en uppfattning om dess storlek. Men, spelar det någon roll?

Det klassiska mantrat är ju att information ska skyddas i relation till dess skyddsvärde och lika välkänt är det att värdera skadan om informationen hamnar i orätta händer, om den förvanskas eller är otillgänglig. Om en informationsmängd inte har något skyddsvärde, vare sig i dag eller imorgon, spelar ju faktiskt ingen roll.

Lite filosofiskt går det ju att fundera på; vad är det då för information som det inte spelar någon roll vem det är som tar del av, att den är felaktig eller mestadels otillgänglig. Den informationen har knappast något värde för någon.
Om någon erbjuder en översättningstjänst gratis, vad kan värdet vara för den aktören?

Sannolikt är det inte den värdelösa informationen som lockar. Lika lite som lagringstjänster, sociala medier, lösenordsappar, underskriftstjänster, läckande mobiler med flera intresserar sig för värdelös information. Lockelsen ligger så klart i att få behandla information som har ett värde. Vad annars?

Är det då inte märkligt att vi gång efter gång förvånas över hur ovarsamt vi handskas med information som i någon form har ett värde? Eller är det just grejen att det är så osannolikt att det som inte får hända händer? Det resonemanget låter ju som att någon, åtminstone i en bisats, gjort någon form av riskanalys.

Men, hur resonerar den som anser att det inte är någon större risk att den informationen denne laddar upp för översättning i Google Translate hamnar i orätta händer samtidigt som denne precis gav bort den till Google?
Hela affärsidén för den som erbjuder tjänster där vi inte har en monetär affärsrelation är ju att profitera på informationen. Fast det är ju först när den som samlat in informationen misslyckats med sitt informationssäkerhetsarbete som det blir uppenbart för var och en att det sedan länge brister i det egna informationssäkerhetsarbetet!

För 15 år sedan skrev jag en krönika där jag kort konstaterade att det inte går att dofta sig ett informationsläckage (https://certezza.net/ett-informationslackage-kanner-man-inte-igen-pa-lukten/). Visst, den har 15 år på nacken och en hel del har hänt sedan dess. Åtminstone i den tekniska utvecklingen.

Men våra naiva beteenden verkar i flera avseenden vara förlamade av permafrost.