Fotografering – hot mot konfidentialiteten?

En åklagare har dömts för brott mot tystnadsplikten bland annat för att ha fotograferat sin datorskärm som visat uppgifter ur åklagarmyndighetens centrala system för brottmålshantering och skickat bild och information till en person som inte haft rätt att ta del av informationen. 

BAKGRUND

Ärendet som figurerat i media ett tag rör en åklagare som ska ha läckt uppgifter rörande gängrelaterad brottslighet till sina syskon. Åklagaren i fråga är kusin med Ismail Abdo (också känd som Jordgubben). Abdo var tidgare medlem av Foxtrotnätverket och som senare hamnat i konflikt med nätverket och bildat en egen falang som kallades Rumba.

Gärningarna i fråga handlade dels om att åklagaren fotograferat sin datorskärm och delat bilderna samt skrivit i en What’s app chatt om att hon gripit sin kusin (Abdo).

Foto: Polisen

Åklagaren hade också lämnat uppgifter om en pågående förundersökning om mord. Det fram gick bland annat namn och ålder på den mördade, att denne skjutits, var skotten träffat och vad närstående till den mördade gjort i anslutning till mordet samt uppgifter som bekräftade vem det var som blivit mördad.

Foto: Polisen

RÖJANDE

Av 20 kap. 3 § brottsbalken framgår bland annat den som röjer någon uppgift som hen är skyldig att hemlighålla döms för brott mot tystnadsplikten. Det finns inget krav på att ett avslöjande ska ha skett för att något ska anses röjt. Röja innebär enligt tingsrätten inte något annat än att uppgift som omfattas av sekretess lämnas ut.

Den aktuella sekretessbestämmelsen avser att skydda förundersökningar, (35 kap. 1 § Offentlighets- och sekretesslagen). Som man lätt kan förstå är huvudregeln sekretess i dessa fall. Det vill säga uppgifter ur förundersökningar får endast lämnas ut om det står klart att det inte kan leda till någon skada. Begreppet skada har i detta fall en mycket bred innebörd. Även om uppgifter kan finnas på sociala medier/plattformar på internet (ex.vis Flashback) eller vara offentliga i ett sammanhang kan de vara hemliga och omfattas av sekretess i ett annat sammanhang, (Jfr NJA 2003 s. 477).

SOLKLART FALL AV BROTT MOT TYSTNADSPLIKT

Tingsrätten fann att det inte rådde någon tvekan om att de röjda uppgifterna ingått i pågående förundersökningar om allvarlig brottslighet och omfattats av förundersökningssekretess. Domstolen konstaterar att åklagaren varit skyldig att hemlighålla uppgifterna och att röjandet skett till närstående personer som inte haft rätt att ta del av uppgifterna.

Tingsrätten menade dessutom att åklagaren inte kunde ha misstagit sig på sekretessregleringens innehåll och att det måste ha stått klart för hen att uppgifterna inte fick lämnas ut.

Straffet blev 50 dagsböter där domstolen bland annat tog hänsyn till att åklagaren kan komma att förlora sitt jobb.

BETRAKTELSER

Om röjande

Det är intressant att notera att tingsrätten också antar en något förenklad bild av begreppet röjande och konstaterar att det är att jämställa med att lämna ut. Samma slutsats drog It-driftsutredningen i sitt delbetänkande Säker och kostnadseffektiv it-drift – rättsliga förutsättningar för utkontraktering, (SOU 2021:1). I remissrundan kritiserades denna uppfattning av flera remissinstanser (bland annat säkerhetsmyndigheterna). Personligen menar jag att för att något ska -vara röjt måste utlämnandet ske till någon som åtminstone är obehörig – det är först då vi har ett brott mot konfidentialiteten Det är således något förenklat att likställa utlämnande med röjande i sådant fall skulle vi kunna utmönstra begreppet röja och istället välja det enklare begreppet lämna ut om det ändå ska anses betyda samma sak. Min ståndpunkt skulle absolut fungera i nu aktuellt fall eftersom det står klart att syskonen inte är behöriga att få tillgång till uppgifterna, det spelar ingen roll om syskonen faktiskt tagit del av uppgifterna.

Åklagarens förklaring om att uppgifterna redan fanns tillgängliga på internet kan naturligtvis bortses från. Även om det är sant så blir tillförs rimligen en extra dimension när uppgifterna kommer från en åklagare. Det kan ge en tydlig indikation på att myndigheterna är någon på spåren eller inte någon på spåren. Det innebär också att åklagare inte kan vara lika aktiva på internet som andra – i varje fall inte när det kommer till att kommentera fall som denne har insyn och tillgång till.

Hur kan vi skydda oss mot kameror?

Vi har sett flera exempel på där personer tar ett fotografi på sina skärmar för att sedan förmedla uppgifterna till obehöriga. Det skedde i detta fall, det skedde i fallet med Peyman Kia och vi har sett andra exempel där någon läckt uppgifter till media genom att ta foto på sin datorskärm. Det ska i sammanhanget tilläggas att en person som gör på så sätt inte skyddas av meddelarfriheten om den är tillämplig. I detta fall och i Peyman Kia fallet rådde ingen meddelarfrihet så det hade inte ens varit tillåtet att berätta för media om uppgifterna. Meddelarfriheten innebär att en tjänsteman i vissa fall får berätta om uppgifter som annars omfattas av sekretess för media i syfte att publicera uppgifterna. Det innebär inte en rättighet att framställa exemplar och lämna ut dokument till media.

I dagens samhälle där i princip alla medarbetare har en eller två mobiltelefoner (privat- och tjänstemobil) med allt kraftfullare kameror blir det en viktig fråga hur vi kan skydda oss mot denna attackvektor. Fotografering är till exempel ett förhållandevis enkelt sätt att kringgå loggning. Finns det några tekniska lösningar som skulle kunna byggas in i skärmar som gör de svårare att fota av? (teknisk åtgärd) eller ska vi förbjuda användning av mobiler med kameror under arbetstid? (organisatorisk åtgärd). Personligen tror jag inte på förbud men rimligen bör vi kanske i våra interna riktlinjer för informationssäkerhet förtydliga att fotografering av skärmen inte är tillåten. Samtidigt måste man vara medveten om att det kan krävas att man gör det för vissa visselblåsar-ärenden. I alla avseenden skapar regler ingen faktisk säkerhet – men de är ändå viktiga för att alla medarbetare ska veta vad som förväntas av dem samt motverka oönskade beteenden.

Den som vill läsa mer ur domen hittar den på Södertörns tingsrätt: Dom den 15 november 2024 i mål nr B 2595-24.