Nu har det gått ganska exakt ett år sedan jag la krönikeskrivandet på hyllan. Motivationen började tryta och behovet att lägga det hela åt sidan för en längre tids eftertanke blev allt större. Det föll sig helt naturligt efter 10 år och 100 alster. Jag har sedan dess fått flera förfrågningar, men jag har helt enkelt inte haft den rätta längtan förrän nu. Kanske är det alla spontana kommentarer, många med superlativ, som fått mig att längta igen. Kanske är det privilegiet att skriva om något som berör i allt större utsträckning som väcker längtan. Oavsett vad som väcker den känslan så är längtan en av de härligaste drivkrafterna och den tycker jag vi ser för lite av i dag.
Oavsett vad som ger motivation är motivationen avgörande för mycket av det vi presterar. När motivationen inte finns där utan när något snarare går på rutin så löper vi ofta en större risk sägs det. Eller? Det är uppenbart att det är avsaknaden av rutiner som medför att den ena elementära luckan efter den andra gör att informationen sipprar ut som från ett såll. Å andra sidan kan man inte täta ett såll bara genom bra rutiner. Vi vill gärna se händelser ur ett svart/vitt perspektiv. Färg skapar dimensioner och informations- och IT-säkerhet är ett målande exempel på detta. Det går inte att tänka enbart svart/vit och det är grundproblemet.
I alla faser, oavsett om det är rent strategiskt, eller mer handgripligt kring en analys, i en design, ett införande eller kanske i en revision, så krävs ett angreppssätt ur flera dimensioner och ur fler infallsvinklar. Inte sällan krävs samverkan av flera säkerhetsexperter för att få en fullständig belysning. Därför kan det tyckas lite lustigt att IT-säkerhetsbranschen är ovanligt personfixerad.
Personfixeringen är en nödvändighet för att nå ut i media. Positivt är att för de allra flesta är målet att sprida kunskap inom området till gemene man. Var och en är medveten om att det är den enskilt viktigaste preventiva åtgärden. Därifrån är steget betydligt längre till att vända in och ut på en enskild lösning för att eliminera alla tänkbara sårbarheter. Här krävs inte bara några kloka ord utan en otrolig mängd kreativitet i kombination med en nedtoning av det logiska tänkandet.
Skall vi möta morgondagens hotbilder med risker som vi ännu inte lyckats förutse krävs ordning och reda i form av riktlinjer och instruktioner, men det krävs samtidigt ett fullständigt oreglerat rum där vi ohämmat tillåts lyfta fram den högra hjärnhalvan för att minimera sårbarheterna.
© 2008 Thomas Nilsson, Certezza AB
Thomas Nilsson
