Under ett antal år har det friskt trummats ut att inom två år är IPv4-adresserna slut. I takt med att två års gränsen har flyttats framåt för varje år så har intresset aldrig väckts på bred front. Tonen har dock skärpts sista två åren och nu är det sannolikt inte två år kvar längre.
Ur Certezzas perspektiv har det varit viktigt att tidigt haka på tåget för att både se och lära men inte minst att utifrån egen erfarenheter kunna ge rätt råd inom ramen för vår verksamhet. Därför var det med stor frustration som vi för ett drygt års sedan insåg att det inte gick att hoppa på IPv6-tåget! Det blev en rätt snopen reaktion när vi konstaterade att “Vår ISP är inte IPV6 ready”. Hur rimmar detta med budskapet som trummas ut?
I tron att gräset var grönare på andra sidan så kontaktade vi fler och fler ISP’er och kunde konstatera att gräset inte blev grönare utom i några enstaka fall. Vi gjorde inte någon vetenskaplig undersökning och absolut inte något statistiskt urval, men granskade ändå ett 10-tal erkända ISP’er, varav några av dem främst vänder sig till hemmaanvändare. Det senare i syfte att möjliggöra att vi även kan köra IPV6 från våra klientdatorer kvällar och helger. Resultatet var dystert, endast ca 30% kunde leverera IPv6. Det är med andra ord inte så lätt att hoppa på IPv6-tåget, hur gärna man än vill.
Vi bestämde oss i somras att gör en ny undersökning och kan nu under hösten konstatera att det börjat ljusna något på himlen. ISP’er som inte är fokuserad på hemmaanvändare börjar faktiskt kunna leverera IPv6 i allt större utsträckning. Däremot är det troligtvis år kvar innan en hemmaanvändare kan se tillstymmelsen till IPv6.
När vi nu i skrivande stund faktiskt börjar kunna hoppa på IPv6-tåget, hur skall vi agera? Givetvis måste vi tillse att all vår utrustning, alla tillämpningar, tjänster etc faktiskt stödjer IPv6. Självklart skall vi kravställa varje inköp, oavsett om det är nätnära eller molnnära, att det finns stöd för IPv6.
Det flesta organisationer kan använda exponeringen som sin huvudtes för att införande. Dvs att i första hand göra sig synlig via IPv6 för primärt tjänster såsom namnservers, webservers, mailservers etc. Sannolikt kommer lösningarna att domineras av att ansluten utrustning kan hantera både IPv4 och IPv6, så kallad “dual stack”. Datorn som detta dokument är producerat på kommunicerar aktivt både med IPv4 och IPv6 så det är verkligen ingen utopi utan en realitet.
På lite längre sikt, kanske 3-5 år från nu, kommer det att finnas tjänster som enbart är nåbara för dem som har IPv6 adresser varför IPv6 även måste användas på klientsidan.
Med vetskap om att det inte finns någon plan B eller plan C utan konvergeringen till IPv6 är ett faktum så är det högst rimligt att varje organisation redan nu arbetar fram en plan hur IPv6 skall införas med milstolpar som säger att organisationen skall vara nåbar via IPv6 under 2011 och att under 2012 ha möjlighet att adressera IPv6 adresserade resurser.
Thomas Nilsson
