I tre överklagade mål har Kammarrätten i Stockholm (kammarrätten) inte meddelat prövningstillstånd. Det innebär att Förvaltningsrättens domar ligger fast. Målen rör två statliga myndigheter och ett bolag. Målen handlar om att verksamhetsutövarna varit sena med att anmäla sina verksamheter och deras säkerhetsskyddsanalyser har varit av låg kvalité. Sanktionsavgifterna som beslutats har varit höga. Fyra miljoner kronor och sex miljoner kronor för de statliga myndigheterna och elva miljoner kronor för bolaget.
Kammarrätten i Stockholms mål SM 1-26, SM 11-25 och SM 12-25.
Förvaltningsrätten i Stockholms mål SM 14-25, SM 21-25 och SM 7-25.
Bakgrund
Överträdelserna i målen handlade om att bolaget och en av myndigheterna (den som fick högre sanktionsavgift) hade underlåtit att anmäla sina verksamheter. Därtill hade ingen av de aktuella verksamhetsutövarna – såväl bolaget som myndigheterna – haft en säkerhetsskyddsanalys som uppfyllde kraven. Myndigheternas säkerhetsskyddsanalyser var vid tidpunkten för tillsynen åtta respektive 20 ( ! ) år gamla och uppfyllde således inte alls kraven på en fullgod säkerhetsskyddsanalys.
Bolaget tyckte sig först kunna förlita sig på koncernmoderns säkerhetsskyddsanalys – men det går inte. Varje juridisk person har ansvar för sitt eget säkerhetsskydd och är en egen verksamhetsutövare. Bolaget hade i säkerhetsskyddsanalysen från 2021 redovisat uppgifter om bl.a. skyddsvärden, säkerhetsskyddsklasser, säkerhetshot, sårbarhetsbedömning och säkerhetsskyddsåtgärder på ett så pass övergripande sätt att det utifrån uppgifterna i dokumentet inte är möjligt att bedöma vilka säkerhetsskyddsåtgärder som är nödvändiga och relevanta i bolagets verksamhet. Förvaltningsrätten bedömde därmed den säkerhetsskyddsanalys som gällde fram till och med den 27 februari 2024 då en ny analys fastställdes inte uppfyller de krav som anges i säkerhetsskyddsregelverket.
Samtliga verksamhetsutövare överklagade domarna.
Vi har tidigare skrivit om domen mot bolaget här: Säkerhetsskyddsarbetet måste bedrivas med kvalité annars kan det leda till höga sanktionsavgifter
Kammarrätten meddelar inte prövningstillstånd
Av 34 a § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) framgår att prövningstillstånd kan meddelas i fyra fall:
- det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till (ändringsfall),
- det inte går att bedöma riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till utan att prövningstillstånd meddelas (granskningsfall),
- det är viktigt för ledningen av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt (prejudikatfall), eller
- det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinära fall).
I dessa fall är det endast rekvisitet om det skulle vara viktigt för ledningen av rättstillämpningen att överklagandet prövas av kammarrätten som skulle kunna bli aktuellt, (prejudikatsfallet). Klart är att kammarrätten inte anser att så är fallet. Frågan om man uppfyllt sin anmälningsskyldighet eller inte är en ganska enkel fråga och det handlar här bara om att titta på när lagen trädde i kraft och när verksamhetsutövaren borde insett att den bedriver säkerhetskänslig verksamhet. Samma sak gäller även om verksamheten har hopplöst utdaterade säkerhetsskyddsanalyser.
Konsekvensen av ett nekat prövningstillstånd
När kammarrätten inte meddelar prövningstillstånd innebär det att domstolen inte prövar målet i sak. Anledningen i detta fall är att det inte behövs för ledningen av rättstillämpningen. Konsekvensen är att förvaltningsrättens domar ligger fast och vinner laga kraft. Det betyder att domen börjar gälla omedelbart och kan inte överklagas igen i den frågan. Ett beslut från kammarrätten om att inte meddela prövningstillstånd kan i vissa fall överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen, men det är svårt att få framgång med ett sådant överklagande.
Det betyder inte att målet ska ses som ett prejudikat. Det anses bara inte vara av betydelse för rättstillämpningen.
I dessa fall kan vi dock konstatera att frågor rörande för sen anmälan av verksamheten och frågor om inte korrekt uppdaterade säkerhetsskyddsanalyser inte kommer att prövas längre än till förvaltningsrätten.
Statliga myndigheter med undermåligt säkerhetsskyddsarbete
Förvaltningsrättens domar mot de statliga myndigheterna är tyvärr sorglig läsning. Den ena av myndigheterna bedriver sådan verksamhet som verkligen måste ha koll på sitt säkerhetsskyddsarbete. Den myndighetens säkerhetsskyddsanalys var från 2003. Att inte ha uppdaterat den förrän tillsynsmyndigheten inleder tillsyn tyder på en uppenbar nonchalans för nödvändigt säkerhetsarbete. Den säkerhetspolitiska utvecklingen de senaste 18 åren kan inte ha undgått någon. Att man inte anmäler sin verksamhet tyder också på nonchalans mot regelverket. Det visade sig också genom den i särklass högsta sanktionsavgift som utdömts för en myndighet – över halva det möjliga sanktionsbeloppet. Vi måste kunna bättre. Vi kan inte gömma oss bakom uttryck som sent ska syndaren vakna. Det är allvar nu.