I fyra avgöranden från Kammarrätten i Stockholm (kammarrätten) har domstolen fastslagit sin syn på säkerhetsskyddschefens roll och plats i organisationen (tre kommuner och en region). Kammarrätten anser – precis som Förvaltningsrätten i Stockholm (förvaltningsrätten) – att verksamhetsutövarens högsta chef inte behöver ha personalansvar för säkerhetsskyddschefen men i frågor som rör säkerhetsskydd ska det dock inte finnas några organisatoriska nivåer mellan säkerhetsskyddschefen och verksamhetens högsta chef.
Kammarrätten i Stockholms mål SM 1-25, SM 3-25, SM 4-25 och SM 5-25.
Bakgrund
Tillsynsmyndigheterna har beslutat om förelägganden mot kommunerna och regionen med innebörden att verksamhetsutövarens högsta chef ska ha personalansvar över säkerhetsskyddschefen.
Föreläggandena är i linje med vad som framgår av Säkerhetspolisens vägledning i säkerhetsskydd Introduktion version December 2023, s. 28. där det bland annat framgår att rekvisitet ”direkt underställd” innebär att:
”… verksamhetens högsta chef har både personalansvar och verksamhetsansvar över säkerhetsskyddschefen. Det stärker kommunikationen mellan säkerhetsskyddsorganisationen och ledningen, samt motverkar att säkerhetsskyddsarbetet bedrivs som en isolerad del av verksamheten. Det är därmed inte tillräckligt att säkerhetsskyddschefen enbart har rapporteringsskyldighet till chefen för verksamhetsutövarens verksamhet. ”
Alla tillsynsmyndigheter har inte delat denna uppfattning, jfr t.ex. Svenska kraftnäts Klargörande angående säkerhetsskyddschefens organisatoriska placering och fall där säkerhetsskyddschefen inte är anställd hos verksamhetsutövaren, 2024-02-29. Det har orsakat en del förvirring som nu förhoppningsvis är avgjord.
Kammarrättens avgöranden
Tillsynsmyndigheterna synes ha varit angelägna om att få svar på hur man ska tolka rekvisitet ”direkt underställd” i 2 kap. 7 § säkerhetsskyddslagen (2018:585). Kammarrätten har klokt nog samlat ihop de flesta av dessa ärenden och fattat beslut i målen vid samma tillfälle. Även Kammarrättens domskäl är i det närmaste identiska. Följande grundregler kan sammanfattas av Kammarrättens domar:
- Säkerhetsskyddschefen ska ha en sådan placering i organisationen som ger reell möjlighet att ges stöd åt och påverka ledningen i frågor som involverar säkerhetsskyddsaspekter.
- I frågor som rör säkerhetsskydd ska det inte finnas några organisatoriska nivåer mellan säkerhetsskyddschefen och verksamhetens högsta chef.
- Säkerhetsskyddschefen ska vara organisatoriskt och funktionellt direkt underställd högsta chefen på så sätt att säkerhetsskyddschefen kan fullgöra sin funktion och ta det ansvar som lagen föreskriver.
- Högste chefen kan – men behöver inte – ha personalansvar för säkerhetsskyddschefen.
Vägledning är inte gällande rätt
Frågan om säkerhetsskyddschefens organisatoriska placering har tagit stor plats i tillsynsmyndigheternas arbete. Klart har i alla fall varit att tillsynsmyndigheterna haft ett stort behov av klargörande. Säkerhetspolisens vägledning kan knappast misstolkas. Men behövde verkligen tillsynsmyndigheterna inleda så stor mängd tillsynsärenden som man gjort? Hade det inte räckt om tillsynsmyndigheterna kommit överens om att driva ett (1) ärende för att få ett prejudikat i frågan. Man kan verkligen fråga sig om man använder resurserna på mest effektiva sätt när flera tillsynsmyndigheter driver liknande ärenden för att få ett prejudikat i frågan. Det tar resurser från staten och alla de tillsynsobjekt som måste engagera sig i frågan. Resurser som skulle kunna användas på bättre sätt. Man skulle önska sig att tillsynsmyndigheterna ändå för en dialog om de ärenden som de har på gång.
Klart är i alla fall att – trots Säkerhetspolisens tydliga vägledning – är det inte så man ska tolka rekvisitet ”direkt underställd”. Jag tror att det är viktigt att man är ödmjuk för att det finns många olika sätt att organisera sig. Även om tillsynsmyndigheterna tycker att en viss organisation är självklar så är det inte så verkligheten ser ut för andra verksamhetsutövare. Det viktiga är inte trots allt inte formen utan att man uppnår det önskade resultatet. Det är såklart lätt för tillsynsmyndigheterna att bedriva tillsyn på rena formfrågor där de inte behöver fundera så mycket på resultatet eftersom lagstiftaren redan gjort det åt dem. Nu har domstolarna förtydligat att verksamhetsutövarna har lite mer frihet än vad Säkerhetspolisen önskade. Jag tycker att domsluten är kloka. Frågan blir väl om Säkerhetspolisen ändrar sin vägledning eller ändrar kraven i föreskriften. Jag hoppas på det tidigare – att Säkerhetspolisen nu justerar sin vägledning.
Författare Andreas Dahlqvist